Hon hade varit dålig under en längre tid efter att hon fått ännu en stroke. 

Min pappa med syskon (och nån annan anhörig) turades om att sitta och vaka hos henne i flera veckors tid kändes det som. Måste varit över två veckor iaf.

Hon åt ingen mat och fick knappt i sig någon vätska heller, och den sista veckan (vet inte riktigt hur det hade varit tidigare) hade hon andnings uppehåll på över en minut (!!). De enda hon gjorde var att titta upp lite ibland, typ som för att se vem som var där.. 😟

Jag jobbade förmiddags skift och kände på mig nåt den dagen, jag vet inte varför men jag tänkte och trodde att mina föräldrar skulle ringa och säga att hon hade gått bort så jag kollade mobilen huuur många gånger som helst, funderade på hur jag skulle reagera om dom ringde när jag jobbade osv. När jag hade slutat (eller typ två-tre minuter innan) ringde mor min å ville träffas, hon hade nåt att berätta och sa att hon kunde hämta mig på jobbet. 

Hon berättade att farmor hade gått bort då under natten (natten till 12/2), men att dom visste att jag jobbade och ville inte ringa då.

Två veckor senare var begravningen, 26/2.

Superfina blommor, fin kista, och ett bra sista farväl om man nu kan säga så..

Det är aldrig "roligt" med begravningar, och det känns som att vi nyss var på morfars (nu räcker det!!), men det känns lite skönt på ett sätt. Man vet att hon har det mycket bättre nu med tanke på hur hon mådde och hade det den sista tiden.. Men jag mår så dåligt över att jag nog inte har ett enda fotografi på henne! 😔 Jag måste kolla igenom alla tusentals kort vi har på datorn för att veta säkert.. Jag vill ju inte ha ett gammalt kort på henne som ung, å jag vill inte ha ett nytt kort på henne sen efter strokerna när hon inte ens visste vem jag var när man träffade henne. Jag vill ju ha foton så som JAG minns henne, som min farmor! 

Hur som helst, om inte annat borde ju nån ha kort så jag kan få en kopia.

(Vet att kortet på mig själv var dåligt och suddigt, men hade inget bättre).

Nu är hon även "återförenad" med farfar efter 15 år på "olika sidor" ❤❤❤

Det är så roligt när man verkligen ser och märker hur han utvecklas fast man träffas och är uppi varann varje dag 😊 Han pratar så himla mycket, å kommer med så roliga kommentarer ibland 😄 Men han snappar även upp sånt en annan säger snabbt så man får försöka tänka sig för 😉 

Nåt annat som är lite jobbigt med den här utvecklingen är denna trots.. Haha! Antar att han har varit/är i tvåårs-trotsen nu sen en tid tillbaka, för guud hur han har varit och är ibland! Mycket skrikande, kastande av grejer å mat å allt möjligt, vägrar lyssna, slagits och drar både sig själv och andra i håret, och det verkligen märks att han gör saker för att testa gränserna och reta gallfebern på en 😉 haha! Men de är ju precis som det ska vara 😁

Han säger även förlåt oftare och bättre nu, på eget initiativ alltså å inte efter massa "bråkande" om att man måste säga förlåt om man gjort något dumt eller så att någon annan blivit ledsen. 

Han är mycket goare med kramar och pussar nu för tiden också, även om han fortfarande är väldigt snål med dom! 😄 Men såå mysigt!!

Så mycket kärlek, MIN älskade mini människa! 😚💖💞

Vi är redan inne i mars månad, å jag har inte ens skrivit nåt om nyår, eller lagt ut nåra kort från lucia/jul som ja tog med vanliga kameran.. haha! Så det får bli som de blir med inläggen och bilderna. 

Kan ju ändå skriva att nyår firades hos svärmor med större delen av Magnus syskon med familjer. Jättegod mat, och senare på kvällen blev det lite "disco" för ungarnas del ;) Då Oscars stora kusin T hade fått en "Disco-lampa" i julklapp :)

En väldigt trevlig och rolig kväll som tog slut innan tolvslaget då våran lilla prins hade tjatat ett tag om att han ville åka hem och sova, så då åkte vi hem å han somnade på stört! 💕