Gårdagens lilla olycka
Pappa förklarade att han stått/gått med ryggen mot väggen (de är ganska trångt där mellan fåtöljen, bordet och väggen), då snubblat och slagit örat eller huvudet i en kontakt som stack ut från ett vägguttag (han tyckte örat såg lite rött ut). Jag tittade lite snabbt men såg inget, han ville inte ner på golvet så jag gick runt med honom och tittade på blommor, tavlor, klockan och sånt. De är ju så gulligt när även han försöker prata mer riktigt och säga efter en :)
Iaf, när vi kollade på klockan hade far min förflyttat sig in till köket, och helt plötsligt säger han "nämen! Gick de höl åå då!?"
Mitt hjärta typ stannade och for upp i halsgropen, mamma kom och kolla, jag såg inget för såret var på andra sidan, hon gick iväg å hämtade blött papper att badda/torka med. Jag kände typ paniken kom som en svallvåg över mig då jag självklart antog de värsta möjliga typ :/
Vi fick inte torka någonting, knappt badda men de lyckades vi ändå lite med (det var väll ömt så han viftade bort oss, men han sa inget)
Satte mig med honom i knät så även jag kunde titta, å ja knäppte även kort så här ska ni få se hur de såg ut.
Såret ser ut att vara ca 2cm vid första anblick, men när jag satt och tittade riktigt så var det bara ca 2 kanske 3mm.
Det blodet som syns på korten är även ALLT blod som kom (eftersom vi inte fick torka så blev det kvar), så det var verkligen inte alls farligt eller nåt stort sår, å han var ju inge ledsen, så de stillade min oro väldigt mycket.
Men jag tyckte ändå SÅ synd om honom! Mitt lilla hjärta ♥
