"Varning" för väldigt långt inlägg! Vill för min egen del försöka att helst inte utelämna NÅT.Nu är "väntan" över! Om de nu är någon som har väntat på detta? :) Haha, nä men nu är det ju ÖVER ett år sedan Oscar kom till världen, så det är väll kanske på tiden att jag skriver detta nu, som jag skrivit flera gånger här att jag ska göra ;)Födelsen var beräknad den 20 november 2012, men vårat lilla underverk behagade inte att komma ut förrän den 23 november ♥Det hela började väll natten till den 23. Jag och Magnus "skedade skavfötters" (för att få plats ;) ) och kollade på film, sent på torsdags kvällen (den 22a då). Jag somnade, och vaknade ca 01:40 av att jag hade "ont i magen", min första tanke var att jag hade legat konstigt (eftersom det var så trångt där i soffan) och därför fått ont, så jag flyttade lite på mig och somnade om. Vaknade igen en liten stund senare av "magont", somnade om och vaknade IGEN av samma orsak. Magnus var fortfarande vaken och hade knäppt igång en ny film, jag satte mig upp, tittade på honom och sa (skittrött); "Nä fy fan, jag kan inte ligga hänne jae, ja får så ont i magen" och gick å la mig i sängen.Haha! Ganska komiskt, jag var höggravid, hade gått över tiden mer än två dagar, å när jag vaknar gång på gång av att jag har ont i magen så tror jag att de är för att jag legat konstigt i soffan? haha!Aja, somnade om typ på engång i sängen, vaknade och somnade om typ 3gånger till innan jag tänkte på att det kanske var förvärkar?. Började kolla på klockan ca 03, det var då 5 till 7 minuter mellan värkarna, och klockan 4 gav jag upp med att försöka sova. Jag var skittrött, men vaknade ju vid varje värk.Satte mig i soffan där Magnus hade somnat, men vaknade när jag kom. Vi pratade en stund, jag trodde inte att det var på gång än men Magnus tyckte jag skulle ringa in till förlossningen i Gävle ändå och prata/rådfråga åtminstone, eftersom det var den bit att åka också. Ringde ca 04:30, berättade hur det hade varit. Dom trodde inte heller att det var dax än, och rådde mig att ta två Alvedon, ta en varm dusch/bad eller använda vetekudde eller något annat som värmer att ha på magen för de kunde lindra, att jag skulle äta något utifall vi skulle vara tvungen att åka in ändå och att försöka få mer sömn för att orka sen.Inget tycktes hjälpa, och efter ett tag vid varje värk så började jag smeka/dra händerna över nedredelen av magen (av någon anledning? bara blev så automatiskt) och jag tyckte att de hade en något lugnande/lindrande effekt.La mig igen, lyckades somna och sova ett tag, även om jag vaknade flera gånger till.Minns inte riktigt men har för mig att jag klev upp igen vid 7-8. Det var fortfarande 5-7 minuter mellan värkarna. Men dom var lite intensivare, gjorde ondare än tidigare liksom.Ringde till min mamma på jobbet vid typ 8:30 (tror jag) och pratade med henne. Hur natten hade varit och om hon kom ihåg och kunde typ förklara hur det skulle vara för att vi skulle behöva åka in. Jag ville absolut inte åka in för att sedan bli hemskickad eller behöva gå runt där i "år och dagar", man har ju hört att det oftast tar VÄLDIGT lång tid om man är förstföderska. Men de var inte så mycket till hjälp då hennes första gång var kejsarsnitt och andra gången var det bestämt att hon var inlagd några dagar innan och blev sedan igångsatt så allt gick jättefort.Eftersom värkarna inte slutade så ringde jag förlossningen igen vid ca 9-9:30 har jag för mig. Berättade att jag hade ringt under natten, och vad dom sagt då, och hur det hade varit. Fick samma råd som tidigare denna gång också. Men att om jag tyckte att det skulle kännas bättre/säkrare så fick vi komma in men att dom tyckte jag skulle äta något först.Provade samma saker igen och inget fungerade, och Magnus började tycka att vi kanske skulle åka in snart men jag ville dra ut på de.Minns att han satt och läste på nätet och hittade nåt att om man gick omkring ett tag (10-15 min) och värkarna avtog så var det INTE pågång. Så jag provade de då, å gick omkring, men värkarna avtog inte å det kändes verkligen inge bättre! haha :)Det pendlade fortfarande 5-7minuter mellan värkarna, och jag började tro att det skulle ta VÄLDIGT lång tid. Då de sagt att värkarna ska komma med max 5min mellan varje innan man ska fundera på att åka in.Började kolla så vi verkligen var färdigpackade och inte hade glömt någonting. skötväskan och BB väskan hade jag packat (och packat om, ett ANTAL gånger) några veckor tidigare.Jag försökte äta nåt men kunde inte riktigt då jag blev äcklad/illamående av de.Tillslut ville jag inte stanna hemma längre och vi bestämde oss för att packa bilen, tanka och åka. Tror klockan var runt 12:30 då.Pratade lite med mamma efter vägen och berättade att vi var på väg in.När vi började närma oss Gävle avtog värkarna, och jag trodde vi skulle få vända och åka hem igen, jag hade inte en enda värk från innan vi svängde av E4an tills vi parkerade utanför förlossningen, DÅ började de igen. Blev inskriven vid 14:30, Magnus fixade de då jag var tvungen att använda toaletten, blev kissnödig tidigt under bilresan men väl på toa så blev jag sjukt dålig i magen också, om man säger så. Å jag fick värk på värk så jag trodde nästan inte att jag skulle lyckas ta mig ut därifrån ens. haha :)De gjorde sån där CTG, och när den var "färdig" sa hon att allt såg bra ut och att det bara var 2-4minuter mellan varje värk. Då blev jag väldigt förvånad för jag hade själv legat och kollat på klockan och tyckte fortfarande att det var 5-7minuter mellan, jag kan alltså inte ha känt varje värk då? :/Hur som helst så kollade hon då om jag hade öppnat mig nåt (hur pinsamt som helst att ligga där å bresa sådär fruktansvärt! haha), och jag var då redan öppen 4cm. Så vi behövde inte åka hem sa hon utan dom skulle flytta oss till en förlossningssal istället :)Medan jag bytte om till "kläderna" man fick, så ringde Magnus runt och berättade att vi skulle bli kvar och att allt var på gång.Dom frågade hur jag ville och vad jag kände över smärtlindring och jag sa att jag ville klara mig utan de, lustgas kunde jag ta men helst inget annat då jag hatar kanyler och sprutor. Men beroende på hur smärtorna skulle utvecklas så skulle jag kanske kunna tänka mig att ta ryggbedövning ändå.Sen gick Magnus för att flytta på bilen till den riktiga parkeringen. Å efter en stund började jag få lite panik, jag fick värk, på värk, på värk som gjorde mycket ondare nu, jag började bli rädd för att allt eskalerade så fort till väldiga smärtor och jag var ensam i salen, visste inte vad jag skulle ta mig till! Jag "hängde" mot en sån där gå/stöd grej å sög i mig av den där lustgasen som inte hjälpte ett dugg!Magnus kom tillbaka, å sen kom en sjuksköterska (?) in och frågade hur jag tyckte de funka med lustgasen, å jag berättade att jag inte tyckte den hjälpte ett dugg! Då frågade hon om jag ville ha ryggbedövning ändå, å jag svarade typ "ja! jag tror de", men sen innan hon gick ut igen så ökade hon några snäpp på lustgasen, DÅ började det minsann "hända grejer"! Mycket bättre!Jag hade även fått ett glas nyponsoppa och ett glas vatten som jag sörplade i mig av med jämna mellanrum.Efter en stund med ökningen av lustgasen så fattade jag knappt vad jag höll på med och andades "fel" med masken. Haha, både jag, Magnus och barnmorskan skrattade åt mitt totala motorik-fail innan jag lyckades göra rätt. Hon sa att jag skulle andas in från masken nån sek, ta bort masken men fortsätta dra in de andetaget, och sedan andas ut I masken igen. Så att det skulle komma ut mindre av gasen i rummet för att de då kunde påverka dom andra också eller nåt sånt. Å de tog sin lilla tid innan jag riktigt fattade det där :) hahaha!Å eftersom jag då sagt tidigare att jag nog ville ha ryggbedövningen ändå så tog dom bort lustgasen en vända (har jag för mig iaf) och sa åt mig att lägga mig på sidan i sängen så det bara var för läkaren att komma in och ge mig bedövningen och sedan gå igen då han tydligen hade fullt upp. Låg där och väntade med väldiga smärtor i evigheter kändes det som och när han väl kom (just detta har jag inget minne av) så fick han ett akutlarm och drog på engång utan att jag fick någon bedövning. När dom då berättade det och att jag var tvungen att vänta längre sa jag bara: "men allvarligt, SKÄMTAR NI MED MIG!?" Så fick jag lustgasen igen.När jag ändå låg i sängen tyckte barnmorskan att hon skulle kolla om jag öppnat mig nåt mer. Jag var då öppen 9cm, så hon sa att det var bra att jag aldrig fick bedövningen för nu var det dax!Jag svarade typ "Va? Nu? Redan? Men om jag kommer vara såhär borta (av lustgasen) så kommer de gå hur bra som helst". Då tog dom bort den :SÅ ungefär här, strax efter, gick vattnet, verkligen pladask eller hur man ska säga! Sen efter en liten stund började krystvärkarna.Under hela tiden inne på förlossningen så hade jag verkligen NOLL tidsperspektiv, och jag tittade inte på någon klocka eller nåt så jag vet inte hur lång tid det gick mellan varje "grej", eller några ungefärliga klockslag. Allt gick fort bara (förutom värkarna som aldrig verkade vilja ta slut ;) ) Något jag ångrar nåt så fruktansvärt är att jag, dumt nog, hade packat ner kameran i BB väskan (den som jag alltid har i MIN väska i vanliga fall), som vi inte hämtade förrän efteråt när vi skulle bli flyttad från förlossningen till BB. Jag hade ju velat haft åtminstone några kort från förlossningen, eller alltså från tiden i förlossningssalen, INNAN själva krystandet liksom. Men så blev de ju inte när jag är så dum å inte har kameran med :(Hur som helst, efter 40 tuffa minuters krystande (å lite svordomar och gnäll från min sida till barnmorskan, för att de gjorde så ont ;) ) så kom vårat älskade underbara lilla mirakel till världen! (Kl 18:36) ♥ ♥ ♥ ♥ ♥Dom berättade att det var en pojke, Magnus klippte navelsträngen och sedan höll dom upp honom så jag skulle få se han, men jag var helt slut så jag såg honom inte ens riktigt då. :/ :)Dom torkade av honom lite och sånt, tog på honom en liten "mössa" å lindade in honom i en liten filt och la honom sedan på mitt bröst. Å det var den mest underbara känslan jag någonsin känt och varit med om!! Jag tittade på honom å det var som kärlek vid första ögonkastet! Han var de sötaste, vackraste och mest perfekta jag någonsin sett! Samtidigt här så sprutade glädjetårarna, vi skrattade och hade puss- och kramkalas hela familjen! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥30minuter senare kom moderkakan ut. Enligt Magnus så röck hon ut den för att jag var så trött (??) Jag själv minns inte, men jag har inte för mig att JAG gjorde nåt för att den skulle komma ut iaf så :/ Jag frågade henne om jag hade spruckit mycket, å hon svarade att jag bara sprack lite grann, inte alls mycket.Men hur många stygn det blev har jag ingen aning om, hon sa inget å jag frågade inte, för de vill man kanske inte veta egentligen ;) Kände inget medan hon "sydde", men nåt hon gjorde som hon förvarnade att "det kunde sticka till", två gånger, kändes! Vad det var vet jag inte? :/ haha!När det var klart sa dom att det vore bra om jag gick och försökte kissa och att jag fick duscha när jag orkade. Jag ville gå på engång! Dom tog med sig Oscar, å Magnus fick följa med mig för att hålla koll så inget hände.Hela kroppen var slutkörd, kunde kissa på engång men kände när jag satt på toa att jag inte skulle klara av/orka duscha nu på engång, vilket jag tyckte var jobbigt då man verkligen vill duscha efteråt! :/ Det gjorde även ganska ont för mig att sitta pga stygnen, eller ja, mest när jag skulle sätta eller resa mig vilket gjorde att det kändes obehagligt.När dom sedan kom tillbaka med Oscar kunde vi inte göra annat än bara sitta och titta på honom, efter 9månaders väntan så var han äntligen här nu! 49cm lång och vägde 2996g, en alldeles underbar och perfekt liten mini människa! ♥ Detta kort har jag för mig att jag lagt ut förut också, ganska dåligt då det är så mörkt. Men det är iaf det absolut första kortet jag knäppte på honom. Fortfarande i förlossningssalen. Ca 4timmar gammal ♥ ♥ ♥ Såg ut som en liten rumpnisse typ :P Men världens sötaste rumpnisse! ♥ ♥ ♥ Här är vi hemma, och Oscar är 5dagar på detta kort, så sjukt söt!!!!! ♥ ♥ ♥
Detta kort har jag för mig att jag lagt ut förut också, ganska dåligt då det är så mörkt. Men det är iaf det absolut första kortet jag knäppte på honom. Fortfarande i förlossningssalen. Ca 4timmar gammal ♥ ♥ ♥
Såg ut som en liten rumpnisse typ :P Men världens sötaste rumpnisse! ♥ ♥ ♥
Här är vi hemma, och Oscar är 5dagar på detta kort, så sjukt söt!!!!! ♥ ♥ ♥
