Långfredagen.

I mars någon gång skrev jag att februari-mars mest hade varit berg-och-dalbane månader men inte skrivit mer om de eller vad det handlat om.
De kommer här nu, väldigt kortfattat.

Allt började väll egentligen för flera år sedan (5-6).
Då fick min morfar en stroke, och som många blir av det, så blev även han lite personlighets förändrad. Vilket faktiskt är ganska jobbigt att se på en person man ändå stått ganska nära, och känt hela livet.
Efter den stroken fick han en eller två till senare. Blev självklart ännu mer förändrad.

Samtidigt under denna tid började även min farmor bli surrig och knepig, något vi andra mest märkte av när hon hade flyttat från huset i flaxenbo till en lägenhet här i byn istället.

Men bara under det senaste året tycker iaf jag att det gått väldigt fort "utför" med båda. Att ingen av dom verkade känna igen en när man träffades eller mötte nån av dom på byn kändes väldigt lustigt kan ja säga. Och att båda höll på å gick ut å surrade runt dagar som kvällar gjorde att man oroade sig en del, speciellt under vintern, skulle dom hitta hem eller fryser dom ihjäl?
Eller faran som min morfar var eftersom han körde bil också (innan dom kom fram till att han inte fick köra längre), han körde åt fel håll i rondeller, struntade i vägdirigenter när dom byggde om uppe vid norraskolan.
Farmor var och försökte ta sig in i någon annans lägenhet, i fel trappuppgång och i fel hus mitt i vintern och dåligt klädd som jag förstått. Hade ingen koll på varken pengar, räkningar, om hon hade ätit, eller medicinerna sina.

Osv osv, listan på "saker" är lång.. Farmor fick tillslut hemtjänst iaf, i februari någon gång, fast min pappa och andra ville att hon skulle få bo på ett boende istället. Hur som helst, efter kanske en vecka med hemtjänst så hittade dom henne på golvet hemma och tyckte att hon såg lite sned ut i ansiktet, ringde ambulans och hon blev inlagt på sjukhuset i Bollnäs.
Bara några dagar senare hittar någon min morfar, som ramlat, efter Långgatan. Ambulans för honom med och blev inlagd på sjukhuset i Bollnäs. Samma avdelning som min farmor.
Jag vet inte om dom kom fram till om det hände något med farmor, hon tappade iaf funktionen i vänster arm och ben.
Morfar hade fått en hjärnblödning, som dom tydligen inte gjorde något åt typ de första dygnet pga att ingen kunde med sånt så dom väntade på svar från nåt större sjukhus (???). Han förlorade iaf också funktionen i vänster arm och ben. Så båda blev rullstolsbundna. Efter nån vecka på sjukhus för båda, hamnade dom på korttids på gyllengården (ett äldreboende här i byn).

Morfar min blev väldigt dålig där så dom trodde att det antingen var magsjuka eller typ hans "sista natt". Mor min åkte dit och var där med morfars fru i några timmar. Senare samma kväll blev det ambulans igen och inlagd på sjukhus igen. Vätska i lungorna som dom var tvungen att suga ur med jämna mellanrum. Där låg han i, jag vet inte, 3 kanske till och med 4veckor? eller mer? Han fick bara dropp under den här tiden, och kunde tydligen inte svälja längre så dom skulle operera in nåt så han kunde sondmatas. Men då hade han början till blodförgiftning så operationen sköts upp för att behandla det, så nu i onsdags opererade dom in de där. Men sen i fredags, långfredagen, så antar jag att hans kropp inte orkade med nåt mer (jag vet inte än om det var nåt som hände eller om kroppen som sagt bara inte orkade mer) och han somnade in.

(Måste bara sticka in här med att farmor fortfarande lever, och är på korttids fortfarande. Hoppas att hon får komma in riktigt på någon avdelning där sen :/)

Över morfar, det känns bara så konstigt att han är borta :/ HAN har ju varit "borta" ganska länge om ni förstår hur jag menar. Han har ju inte varit sig lik på flera år som sagt. Men nu kommer man ALDRIG ens kunna träffa honom igen.

Jag bara hoppas att han har det bättre där han är nu, världens bästa morfar ♥

Postat av: Malin B

Men fy va hemskt!! Tänker på er Sara ska du veta <3
Det går så fort när det väl börjar och ibland kan det vara det bästa för dem att få somna in även om det låter grymt hårt och elakt. Håller tummarna att din farmor får komma in på ett bra boende och att hon ska trivas där.

Svar: Ja de gör ju det :/ Nä men precis så känner vi också, att det var väll det bästa för honom egentligen. Å ja tycker att dom flesta av oss har tagit det hela så bra, det var väll nästan väntat liksom, och som sagt så känns det som att de var det bästa egentligen. Men fortfarande grymt tråkigt, ledsamt och jobbigt ändå såklart... Tack Malin ♥
Foffen

2014-04-22 @ 13:15:57
URL: http://malinbossen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

RSS 2.0