Ventilering?
Under en period nu har mitt humör varit väldigt upp och ner, men de är ju inget man visar eller vill att folk ska veta egentligen. Känner bara att jag vill försöka ventilera de jag känner på nåt sätt nu. :/Jag vet inte riktigt varför jag mår/känner såhär, kanske är de hormonrubbningar som kommit från graviditeten och som inte rättat till sig än? Eller för att det blir mörkare och kallare ute? Är de för att Magnus pluggar i Stockholm och jag är ensam under veckorna?Vi sitter oftast hemma under veckorna, jag och Oscar. Det finns inte så mycket annat att göra nu när semestern är över och folks vardag har dragigt igång och är som vanligt igen. Vänner och familj jobbar och har självklart andra sysslor att göra ibland på kvällstid.Jag gråter ganska ofta nu för tiden, när jag är själv. Jag känner mig bara så fruktansvärt ensam, fast jag har ju Oscar såklart så jag är ju inte ensam egentligen. Men det är ju inte samma sak :/ På nåt sätt så känner jag mig så otroligt oälskad, obehövd, allt jag gör eller försöker göra känns ouppskattat. Jag känner mig typ bortglömd, eller nästan som att ja inte verkar finnas, eller som att jag är osynlig?Och pga att jag mår/känner så, så känns det som att jag är en dålig mamma, det känns liksom som att jag inte riktigt "finns" för honom på samma sätt som jag har gjort. Fast det inte är nån skillnad på det. Förutom att jag är lite ledsen. Om ni förstår hur jag menar? :/ Samtidigt är jag rädd också, över att jag är ensam under veckorna, att jag ska göra nåt fel? Å rädd för att mista Magnus? Varje gång han åker efter helgen så känns de typ som att man säger "Adjö" och att han inte tänker komma tillbaka? Fast jag vet att han kommer hem på torsdag kväll igen. Som sagt, jag vet inte, de är bara så fruktansvärt jobbigt!.. Å jag vill inte känna såhär...
Svar:
Måste bara börja med att de där inlägget när ja läste de i efterhand, låter värre än jag menar. :/ Så det kanske missuppfattas en del. :/ å det är mest att jag känner mig ganska ensam. Men de vet både Magnus och mina föräldrar, och en del vänner, om. å när jag skrev det kände jag mig ensam, så det gick väll lite till överdrift :) Å mina föräldrar är vi ju alltid välkomna till, men man vill ju inte sitta där/umgås med dom hela tiden heller. :) Men kanske kan nämna de iaf på bvc nästa gång vi ska dit. :)
Foffen
